i Sverige

”Sverige var vid slutet av 80-talet ett mycket bra land att leva i, även för den som saknade privat förmögenhet.”

Så inleder Björn Alvebrand ett av sina så ofta eminenta inlägg.

Han fortsätter:
”Arbetslösheten befann sig på i jämförelsens ynka 1 till 2% – steg den till 3% ropades det på massarbetslöshet och inkompetens. Svenska ungdomar som gått ut skolan och ville ha ett  jobb för att få råd med eget boende och förverkliga sina drömmar hade lättare än några andra ungdomar i Europa att förverkliga detta – jag minns själv, som ännu ej examinerad sjökapten i mitten av 70-talet hur arbetsgivarna stod på kö i skolkorridorerna för att värva oss studenter. Hösten 1991 ansåg svenska folket att kvartetten Moderata samlingspartiet, Kristdemokrater, Centerpartiet och Folkpartiet var behöriga att överta regeringsansvaret. Carl Bildt som statsminister och Anne Wibble finansminister. Carl Bildt och Anne Wibble tog sig an att bekämpa inflationen och ansåg sig dessutom ha funnit bästa metoden  -  man skulle helt enkelt höja nivån på arbetslösheten.”

Det är en läsning som rekommenderas från första stavelse till sista punkt! Och jag kan ju kommentera med att säga att nu utlyser Alliansen i princip skottpengar på dem som genom deras deras politik har försatts i arbetslöshet.