Jag har lärt mig så otroligt mycket under de få år jag gått på folkhögskolan ty jag mins ju hur nära jag var att inte få fortsätta på skolan efter första året. Det var först efter ytterligare ett år, som jag fick veta orsaken till varför diskutionen om jag skulle få gå kvar eller inte, uppstod. Jag skrämde upp folk,något som förvånade mig ty jag hade ju ingen aning om detta.
Jag är en drama queen som hörs och syns mycket. Folk hör mig lång väg då jag skrattar och är glad eller då jag deltar i en livlig diskusion eller då jag är ledsen ty jag har inga problem med gråta offentligt om jag nu har behov av att gråta. Men vad jag inte alltid tänker på, är att vissa av dom signaler jag ger till omgivningen då jag tex är trött eller stressad, kan misstolkas. Under första tiden på folkhögskolan,fick jag tex inte vistas inne i lärarnas våning,även om jag hade ärenden dit. Vad jag vet,var jag den enda eleven som hade det förbudet och jag använde mig därför ofta mig av mina klasskamerater till att gå mina ärenden dit. Tillslut fick jag veta varför jag ej fick gå dit….uppenbarligen hade jag skrämt upp flera av lärarna och övrig personal med hur jag såg ut och hur mitt kropps språk var då jag var trött eller stressad. När jag var trött,såg jag visst arg ut och när jag kände mig stressad, gick jag på ett sett som andra tolkade som att jag var arg. Detta hade jag ingen aning om ty jag ser ju inte själv hur jag ser ut då jag är trött eller stressad. Detta i kombination med att hela skolan vet att jag är fd sveriges starkaste kvinna, gjorde nog inte saken bättre.
Men jag hade inte avsikt att skrämma folk. Jag visste inte ens om att jag skrämde folk med mitt klumpiga kropps språk då jag var stressad och hade ingen aning om att jag såg arg ut då jag råkade känna mig trött….
Efter att fått veta detta, kunde jag ju tänka lite mer på hur jag såg ut och hur jag gick då jag hade mina ärenden till personalens våning och jag fick snart gå mina egna ärenden dit,precis som övriga skolans elever.
Om någon har problem med mig eller jag omedvetet gör något som kan misstolkas av andra eller få andra att reagera negativt på mig, är det ju bra att jag får veta det direkt. Då har jag ju större chans att rätta till vad jag gör för fel…..Vet jag inget,fortsätter jag ju göra samma fel tills någon behagar berätta mitt fel till mig. Det som för så många andra verkar så självklart i sociala sammanhang, är kanske ej lika självklart för mig att ”bara” förstå. Folk kanske tar förgivet att jag fattar även alla dessa sociala regler lika bra som alla andra då de märker att jag är så jävla smart i andra sammanhang men så är det inte.
Detta är Aspergers syndrom ”i ett nötskal”= Man ger intrycket att vara lättlärd och smart men självklara sociala saker, är inte självklara att lika lätt förstå.
Jag har även andra egenheter som gör min strävan till vara bra i sociala sammanhang till en utmaning och det är min personlighet som ”drama queen”.
Om jag skrattar, låter jag lika bra som om ett helt gäng skrattar.
Blir jag arg, ryter jag till direkt ty har ej den ”svenska talangen” att klara av hålla jobbiga saker inom mig. Blir jag arg över något, kör jag hela avreaktions ritualen direkt för att sedan,lika snabbt vara lika lugn och glad som innan. Bättre få irritationen överstökad för att sedan ,efter kanske 5 minuter, vara lika glad igen.
Om jag deltar i en livlig diskussion, talar jag med hög inlevelse röst och ”dansar” med mina armar. Ibland demonstrerar jag mina poänger med en kort ”teater”. Mitt sätt att diskutera livligt och högt, är mer vanlig hos invandrare, synnerhet invandrare från medelhavsområdet. Jag är ju förvisso själv delvis italiensk men jag är uppfostrad i en svensk fosterfamilj där känslor visades mycket blygsamt. Många av de taxi gubbar som kör mig till och från skolan, är invandrare och en gång började jag och taxi gubben diskutera både högljutt och livligt och viftade med våra armar precis innan vi skulle köra från mitt hem. En av mina grannar hade sett hur vi diskuterade livligt i bilen innan vi åkte och när jag kom hem, frågade grannen nyfiket om vad vi hade bråkat om varav jag började skratta åt hans fråga…..Taxigubben och jag hade ju inte alls bråkat utan hade ju bara diskuterat en grej som vi båda kände starkt inför….
Här i sverige, upplevs man nog ofta som om man är arg bara genom att höja rösten under en diskusion…..Kan nog tänka mig att det är många tillfällen som folk misstolkat mig och trott jag varit arg då jag diskuterat livligt med någon annan som har samma dramatiska temperament som mig….
—————
Jag trodde att folk på skolan,vid detta laget har lärt känna mig tillräckligt bra för att inte bli skrämda av mig bara för att jag låter lite mer än övriga elever. Jag har ju även lärt mig att tänka på hur jag rör mig och hur jag ser ut då jag är trött och stressad och ansträngt mig att låta bli se arg ut bara jag råkar vara trött.
Uppenbarligen är det fortfarande folk som är lite rädda för mig….
————
Idag,då jag väntade på taxin hem, började jag prata med en klass kamerat som även hon ,precis som jag är snabb i käften och oblyg för att berätta vad hon tycker om saker och ting. Även hon är invandrare och mycket livlig och högljudd då man diskuterar olika saker. Jag berättade för henne att jag känner igen mig själv lite i henne ty hon är ju också lite av en drama queen och låter mycket. Men vad hon sedan berättade för mig, gjorde mig mycket förvånad ty andra elever på skolan har frågat henne hur hon ”vågar vara i närheten av Lee”, som dom uppenbarligen tycker är en skrämmande person….
——–
Ja…..man är visst en skrämmande person om man är en drama queen i sverige och synnerhet är oblyg med att öppet visa sina känslor…..
————
Jag lovar!!!!
JAG LOVAR ER ALLA ATT JAG INTE ÄR MER FARLIG ÄN ANDRA MÄNNISKOR ÄVEN OM JAG KANSKE LÅTER MER…..
-
Men de få och sällsynta dagar som man ser mig lika lugn som en ”klassisk svensk”, DÅ kan man vara säker på att något inte stämmer ty DÅ mår jag verkligen dåligt , då har något ovanligt hemskt inträffat eller så har jag 40c feber och är sjuk.
När du ser mig vara så lugn som alla andra, det är då du skall vara orolig för mig…..
