Om jag vore mitt vanliga pigga och glada jag så hade jag haft mycket jag skulle kunna berätta från i dag.
Jag skulle kunna berätta om min resa till Telefonplan i arla morgon och hur jag själv gick till fel adress, fast det är jag som bjudit in de 32 deltagarna till utbildningen.
Sånt är dumt.
Jag skulle kunna berätta om, och plåta av, den väska jag köpt av Magnus sambo Jan. En väska som han gjort själv, han är tapetserare, och som bara finns i ett enda exemplar. Den är jättefin och jag är jättenöjd.
Sånt är trevligt.
Jag skulle också kunna berätta om hur jag betalade denna väska till Jan via en app i Magnus iPad och en mojäng på densamma med en kortläsare som gjorde att jag kunde betala med mitt kort hur enkelt som helst.
Sånt är smart.
Jag skulle kunna berätta om Brorsan som i kväll var till mammas grav för att tända ett födelsedagsljus och hur han säger att ”det var ett ljus där som hade slocknat som jag försökte få fyr på, men stubinen var fört kort. Han är gammal militär och reservare.
Sånt är roligt.
Jag skulle kunna berätta om hur vi har varit hos två köksleverantörer och ritat på kök, nu sen eftermiddag och kväll, och hur vi ska välja en massa saker och ha åsikter om allt och hur det till slut bara snurrar i skallen.
Sånt är förvirrande.
Och jag skulle till slut kunna berätta om hur jag önskar jag hade svarat hos den sistnämnda köksleverantören/designern när hon frågade om ”vilken budget vi hade tänkt oss” att ”jo, en 10 000 kronor kan vi nog få ihop. Inte så här någon vecka efter lön, men om vi kan få betala direkt vid lön nu i februari så skulle det vara bra”.
Sånt är vansinnigt kul.
Men nu blir det ingenting av någonting för jag är så trött och febrig och har ställt in BRF-styrelsen i kväll och vill faktiskt bara sova.
Sånt måste man respektera.
