Att inte fungera så som andra förväntar sig, börjar ta knäcken på mig. Att sitta här, dag ut och dag in, och inte veta vad jag skall göra. Jag kommer knappt utanför dörren om dagarna, endast när jag skall gå och hämta barnen i skolan, eller gå och lämna dem på morgonen. Utöver det, är det ingenting mer. Har ingenting inbokat, vet inte vad jag skall boka in, vet inte hur jag skall få tiden att gå.
Vad skall jag fördriva tiden med?
Jag är inge bra på detta!!
När jag jobbar, eller barnen är hemma, är mina tankar på ett annat plan, då kan jag inte fokusera på hur saker och ting ser ut att vara, eller känns att vara. När det bara är jag och Grodan, då finns det tid. Då märker jag hur jag är, vad jag skulle kunna göra, vad jag inte gör, och hur mina tankar kommer smygandes.
Tänk om någon annan kunde förstå hur en sådan här dag egentligen är. De flesta tror att det handlar om lathet, eller att inte se eller orka. För mig handlar det mer om att jag inte vet hur jag skall börja, hur jag skall komma igång. Sätta mig själv åt sidan, inte tänka så mycket mer på det, och göra det som hemmet kräver. Eller varför inte försöka träffa några människor? Det är jobbigt, det bryter rutinerna, de få som jag har. Och egentligen är det kanske endast en eller två människor som jag faktiskt vill träffa, utanför familjen. Tror ni att de är lediga lika mycket som jag? Nä.. Jag är föräldraledig på halvtid, jobbar lite då och då, och den tid jag är hemma, är oftast Grodan med mig.. En Groda på 7 månader och som vill ha all uppmärksamhet..
Jag då?.. Hur kommer jag in i allt detta?
