Småbarnsåren alltså.
Fy, vad dom var slitiga!
”Näe, det minns jag inte!” säger barnens pappa…
Näe, klart han inte minns, för han var ju inte DÄR; han var ju på JOBBET! Alla lämningar och hämtningar utfördes av MOI! Och alla ni som lämnar och hämtar på dagis, och har barn som inte samarbetar hela tiden, och som har upplevt stressen det innebär….VET!
Ni andra säger: ”Meh! Det är väl bara att lämna, och hämta!? What´s the problem, liksom?!”
Er vill jag strypa.
Typ.
Närå, ni kan ju inte hjälpa att ni inte har haft motsträviga små barn!
Men till er, som lämnar/lämnat, er partner (som i ungefär 99% är MAMMAN) i sticket, och låtit henne sköta lämningar och hämtningar till 100% vill jag bara säga:
”Skyll er själva när det blir skilsmässa! Du fanns inte där när du behövdes som bäst! Du gömde dej/skyllde på jobbet!”
”Jamen jag tjänar ju meeer och jag hade ju så låååångt till jobbet och jag jobbar ju skift/långt borta/övernattar…bla bla bla”. Till er vill jag bara säga:
BARNEN ÄR BARA SMÅ EN GÅNG I LIVET!
Det kan kännas som en eeeevighet när man är mitt i det, men efteråt är det ”en liten prutt i universum”!
Typ.
(= det går snabbt, alltså….)
DET ÄR BARA EN GÅNG/EN PERIOD I LIVET SOM DET ÄR ETT SÅNT SLIT;
MED HÄMTNINGAR OCH LÄMNINGAR, OCH BARN SOM SKRIKER, VÄGRAR GÅ/ STÅ/SITTA I VAGNEN, STÅR I BÅGE, SLÅSS, BRÅKAR, GRÅTER, HAR ONT, BAJSAR PÅ SEJ, SOVER INTE PÅ NATTEN ETC…..
…. OCH DET ÄR DÅ BÅDA FÖRÄLDRARNA BEHÖVS OCH BEHÖVER SAMARBETA, MED 100% ENGAGEMANG VAR, I BARNEN!
Plötsligt är det över och barnen går i skolan. Stressen och trotsutbrotten är ett minne blott…och allt börjar flyta på….DÅ kanske du kan ”smita iväg till jobbet” ibland!
Men om du smiter (väljer att ”inte se”) när barnen är små…..leder det till skilsmässa (och innan skilsmässan; ingen sex)!
För din fru/mamman till barnen stressar och sliter så att hon håller på att slå knut på sej själv! För det är liksom lite inbyggt! På något vis. Någon annan förklaring har jag inte (f n) till att vi mammor nästan går sönder i försöken att hinna med allt, stå ut med allt och klara allt själva!
Men vi gör inte det! Jo, rent praktiskt gör vi det, men själen går sönder. Kärleken till Mannen, som skulle stå vid ens sida - och DELA motgång och medgång - dör och kvar blir….ingenting!
Vill du inte bli ”varannanveckasförälder”?
Nähä, kliv då in i Livet som Pågår JUST NU och DELA vardagen med din partner!
Idag!
I morgon ÄR det för sent!
