Nobel på bild från 1896 ca.
Så tänker jag stillsamt när jag kikar på Nobelspektaklet på ettan nu. Tjusigt värre och säkert god mat, men jag kommer att tänka på den gången i Halmstad när jag skulle servera Cecilia (som varit Sveriges Lucia) och hennes kompis, varpå jag råkade spilla lite rött vin på väninnans kjol… 
Pinsamt värre, men jag och f d Lucia var goda vänner under min tid i den staden. Hon var jättesnäll och trevlig, undrar hur hon har det nu? Tänk att man glömmer bort människor och sedan plötsligt, som när man tittar på en Nobelmiddag, så bara kommer man på dem?!
Undrar hur det är att vara där? Det ser fint ut, men jag är så tråkig att jag hellre är hemma. Iallafall ikväll 
Nio fantastiska pristagare är det och tid och kraft går säkert åt till festen och medier, samt förberedelser.
Alfred Nobel, Dynamitens fader, tänk vad han blir ihågkommen! Han testamenterade Nobelpriset i kemi, fysik, litteratur, medicin och fred till eftervärlden kan man säga och det är hans förmögenhet och räntan på den som bekostat detta fina pris till de som gjort mycket för mänskligheten. Så blev det istället för att släktingar bara skulle ärva pengarna ” i lättja”. Dessa fick bara dela på 0,5 % av förmögenheten. Undrar om de blev sura? 
Fint tänkt iallafall och att göra gott för mänskligheten kan verkligen inte vara lättja! Mo Yan som vinner litteraturpriset 2012 verkar intressant. Undrar om det går att få tag på någon bok av denne kinesiske spännande författare?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alfred_Nobel
http://www.dn.se/nyheter/sverige/tal-mat-och-dans-vantar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mo_Yan
Postat i:AftonbladetBlogg, Ekonomi, Hälsa, Kungahuset, Livet, Nyheter, Politik, Stockholm, Sverige, Tankar
