Sjukvården bidrog till att jag gick upp i vikt. Jag säger så för att jag for upp i vikt en faslig takt när jag fick antidepressiva medel. För varje ny sort tillkom en massa extra kilon. Värst var det dock när jag fick en annan medicin, också psykofarmaka – den gick jag upp 12 kg av på sju veckor!
Jag vet inte hur mycket det ligger i att medicinen som sådan gör att man går upp i vikt eller om det snarare är så att det beror på att man blir hungrig och äter mer, men det spelar egentligen mindre roll, upp i vikt gick jag vilket som. Så länge jag åt tabletterna hade jag dessutom svårt att gå ner i vikt, det var först när jag slutade med mina antidepressiva, som mina försök att gå ner i vikt gav resultat. Jag tror helhjärtat på att det bidrog att jag hade slutat med medicinen.
Nu kommer jag in på ett litet sidospår, men ändå. Just på vilket sätt mediciner av den här typen gör viktuppgång. Det står med som biverkan i bipacksedeln, men där står även anorexi, så… well… Men för min del var det så att min mättnadskänsla försvann. När jag ätit en normalportion så var jag kanske inte hungrig längre, men jag kände inte heller den där mättnadskänslan som gör att man slutar äta. Var då det jag åt gott, så ja, då fortsatte jag äta. Och äta. Och äta.
Självklart går man upp i vikt då.
Till slut hade jag ju vant mig vid att äta så mycket att hungerskänslan inte slutade efter en vanligt stor portion. När jag då skulle börja gå ner i vikt och med hjälp av logik och tankeverksamhet sluta äta när jag inte var hungrig längre – fast jag inte var mätt – så behövde jag ju ändå äta rätt mycket…
Sen vet jag inte om medicinen som sådan ger viktuppgång också. Typ att ämnesomsättningen förändras eller man drar på sig vätska eller jag vet inte vad. Men att gå upp 12 kg på sju veckor utan att i eget tycke ändra sina matvanor på motsvarande drastiska sätt, ja då är jag benägen att tro att medicinen bidrar. Men jag vet inte.
Hur som helst.
Nu har jag börjat ta en medicin för/mot adhd/add och där är det oerhört vanligt att man får problem med att äta och det känner jag av. Jag blir inte hungrig och när jag ändå känner att jo, det suger lite i maggropen, så äcklar maten mig. Jag har mycket lättare att äta icke varma saker, så i dag ska jag prova med smörgåsskinka eller något, när de andra äter middag.
Sjukvården ger – och sjukvården tar.
Ibland är det bra.
