Storan ringde och berättade om lägenheten i Hemstaden som hon blivit erbjuden. Jag hörde lång väg att den inte var så bra som hon hoppats på. Men jag hörde även en viss beslutsamhet att ändå ta den, allt för att få något eget.
Jag försökte vara neutral och säga att hon inte måste ta första bästa lägenhet, hon ska ju inte behöva flytta hem igen bara för att hon inte hade råd eller för att hon inte får det stöd av Arbetsförmedlingen i Hemstaden som hon skulle kunna få här. Jag bad henne även att ringa runt till alla hyresvärdar här i stan bara för att kolla hur kösystemen är hos dem. Hon har ju ändå en inkomst idag, och det hade hon inte när hon ringde förra gången.
Hon svarade att hon ska göra det, men jag vet ju att hon – precis som sin pappa – alltid väljer den lättaste vägen. Tyvärr tror jag att ett jatack är hennes lättaste väg. Jag kan bara hoppas att hon läser på Konsumentverkets hemsida och inte gör någon glädjekalkyl.
Även om jag sade att det är hennes beslut så vill jag så klart att hon tackar nej till lägenheten. Hon har så många mer förutsättningar att fixa det här i stan än i Hemstaden. Jag vet att hon vet att jag så klart helst vill att hon bor här i stan så hur neutral jag än försökte vara så sken nog min vilja igenom.
Det kommer att bli en nervös väntan på hennes svar.
