Blekaste vintersolen har lyst på mig idag åxå..
Funderade en stund på att gå upp till kyrkogården…men nånting sa åt mig att låta bli idag…jätteknepig känsla…ungefär som om jag hade världens dialog med mig själv…divlade, tjaffsade och argumenterade inne i hövvet…Jag ville, men blev undermedvetet rådd att inte…ungefär på den måden var det…skitknäppt!!
Psykbryten har inte varit lika många idag…morgongråten var där som alltid…men efter frukost och dusch kunde jag andas normalt igen..larvade runt här hemma och donade…tog ut Zack en runda…Lyckades fixa taskigt avlopp te handfatet…handlade till o med delar till skiten:)…lagade middag te hela ungeflocken…ja, det har enna gått i ett om man säger så:)
Vart enna teknisk hela dagen…fixat Skype te mobilen, vilket inte var en dag för tidigt…testade det en massivt lång stund o det funkade ju förvånansvärt ok….dessutom var det som en gigantisk boost för humöret åxå…att kunna tjöta i timmar utan att ens fundera på kostnaden…helt smashing:)
Funderade en stund på hur vissa ”saker” dyker upp i rätt tid…vråltajming kan man kalla det verkligen…
Har helt plötsligt, bara sådär fått något annat att grunna på….att planera och se fram emot…Något som får mig att vilja ta tag i mig själv…få ordning på vad den här helvetes depressionen ställt till…lägga ner frossandet…börja få upp flåset…jaga bort de svarta ringarna runt ögonen…Fix, om man säger så…
Jag behövde det här…en break emellanåt…något som ockuperar tankarna, om inte mycket, så iaf en stund här och där…Något helt skitkul..pirrigt….spännande och superballt:) En resa värd sitt namn….och inte långt borta i tiden heller:)
Att man ska få spendera tid med någon man mer eller mindre jämt saknar, e ju inte heller fy bubblan…Fan vad jag blir glad när jag tänker på det:)
Så….nu ska jag försöka räta till mig lite…rycka upp mig varken jag kan eller vill….men iaf göra liiiite mer presentabel…å så ska jag lägga många stunder under dagarna på att drömma om dagen då man landar…å nervöst irrar runt tills man hittat rätt…å om dagarna då jag ska bli läskigt bortskämd och väl omhändertagen;)
Good timing babe…det e allt jag kan säga om det:)
Det e nog det mest underliga i den här härvan av panik och ångest…man har verkligen insett vikten av de där underbara människorna man ”har”….Herre Gud, vad viktiga de är..så varm man blir av att ha dem…När man mår som sämst, är det som det går en telepatisk direktlinje till ett par av dem…å om inte den ena ringer, så gör den andre det…bryr sig, oroar sig, ordnar saker…ser till….helt fantastiskt…blir fan rent tårögd bara av tanken…
Nä….nock ordat om detta…
Imorgon börjar jag med mina låååånga promenader igen…å jag får väl ta de förbannade sovpillren dårå…så jag ser mer ut som mig än som en tvättbjörn så småningom….
I Februari e jag iaf bjuden på en kanontripp…en såndär drömresa man aldrig tror man ska få uppleva…å hell no jag ska se ut som blandningen Madam Mim/Cruella Deville när jag landar på JFK:)
Å på tal om den bleka vintersolen…
Så här ser den ut…:)
//B
