Jag hade beslutat mig för att unna mig en semla. Inte på något sätt för att göra revolution mot en kyrklig uppväxt då semlor åts först på Fettisdagen, och inte för att jag tycker så väldigt mycket om semlor. Men ändå. Just i dag ville jag unna mig en semla. Och jag såg fram emot att få äta den när jag kom hem.
Jag bar hem min semla, som låg i sin förpackning i min väska och lämnade den där på stolen, medan jag försvann ner till grovsoprummet med lite skräp under fem minuter – högst.
När jag kommer tillbaka – så var Vera inne i min väska och hade lyckats komma igenom kartongen semlan låg i och var i full färd med att slicka i sig grädden. Ibland älskar jag henne verkligen extra mycket!
Så här såg hon ut efteråt. Ganska så nöjd var hon. Observera att hon visserligen har en liten vit stjärna i pannan även annars, men det vita i pannan som ni ser på bilderna här nedan är inte päls. Det är grädde. Från min semla. Tjyvkatt!
Postat i:Katter - Cornish Rex Tagged: AftonbladetBlogg, GAB
