Var igår med dottern och besökte våra hästar…jag har inte varit där sedan i mars förra året då jag sa stopp till fortsatt stalltjänst…har promenerat förbi några gånger och sett hästarna våra i hagen men känt att jag inte vill gå fram till dem eftersom det skulle göra det svårare att åter ha den i mina tankar igen…jag som skött dem så mycket genom året…som varit där tre gånger om dagen nästan varje dag har försökt att avvänja mig vid dem sakta sakta …det känns som om jag lämnat dem i sticket …fast jag vet att de har det bra ändå att skötaren sköter om dem och att de rids kontinuerligt, tränas och tävlas …att de inte bara står där i hagen och hänger uttråkade.
Igår ville dottern dit …hon som heller inte kunnat vara där av många anledningar som jag inte tänker orda om här…vilket pusskalas det blev ..Zlatan måste undra vart hon tog vägen ..hästar glömmer ingen så lätt …hästminne som de har..vet att de kan minnas en länge upp till två år för det har jag erfarit..
Då vi vart i Turkiet en vecka och hästarna var på semester i hagen ….så kom de springande gnäggande mot oss bara de såg våran bil svänga upp på stallplanen..så nog har de minne allt..då jag middags fodrade varje dag i flera år så visste de att det var mat på gång då de såg mig komma i den lilla röda Oplen jag hade då och gick och ställde sig vid grinden förväntansfulla och glada över att äntligen få sitt hö :)
Åh vad jag saknar hästarna ..igår fick jag åter snusa Zlatan i hårmanen…det är en doft som är bättre än dyraste parfymen…kunde dock inte stanna särkilt länge då jag inte var stallklädd..men dottern pysslade om sin ponny länge …som hon längtat …som hon gråtit eftersom hon känt att hon har svikit hans förtroende då hon inte varit där på länge för honom ..han pussade , puffade och pussades igen lika glad som dottern över att åter ses!
Det är med blandade känslor man ger sig därifrån …och det är jobbigt nog att veta att man inte längre har något där att göra …fast man så gärna hade velat. Hästeriet är över för min del…även om jag skulle vilja rida igen så vet jag att jag varken har tid eller de pengar som behövs för att kunna försörja en häst..jag har fullt upp med att överleva själv att ta hand om mina barn och barnbarn..det är det jag måste lägga fokus på i första hand…att leva här och nu …i den verklighet som nu är verkligare än verklig.
SES!
Postat i:AftonbladetBlogg, Barnbarnen, bilder, hästar, semester, Sorg Tagged: stallet Zlatan besök pussar stalltjänst hästminne hö
