Hur ser det ut i vår baromsorg?
Barngruppsstorlekar:
Jönköpings kommunala fritidshem, 14,8 barn per vuxen.
Vetlanda går 23,2 barn per vuxen.
Kalmar län har Högsby 14,6 barn barn per vuxen.
Mörbylånga har 24,4 barn per vuxen.
Kronoberg har Markaryd 16,2 barn per grupp.
I Lessebo har man hela 27,9 barn per vuxen.
Allt enligt Astrid om jag inte har missförstått henne helt.
Regeringen och skolverket har inte föreslagit några regler för barngruppers storlek. Men det kanske inte behövs. Eller det är väl så att myndigheter inte ska lägga sig i för mycket. Helst inte alls, enligt filosofi ”made in USA”. Over there vill man inte ha statliga, federala eller motsvarande kommunala kontroller mer än nödvändigt och det fungerar där fungerar väl här också.
Om det fungerar där!
Som till exempel vad gäller friheten att bära vapen.
Oj, där kom jag från ämnet. Och vissa skillnader finns ju, som bekant. Till exempel inställningen om vapen.
Men, att införa något regelverk om hur många barn som får ingå i en grupp och hur många barn en personal får ha ansvar för, det är tydligen inget som samhället ska lägga sig. Det tycks ju vara så.
– Det finns inga sådana regler, varken för förskolan eller för skolan. Det förefaller inte vara ett lämpligt mått utan …
Finns det ett maxtak på förskolegrupper?
– Nej, Skolverket har sagt att man måste se till rimligheten att utföra en vettig verksamhet och … Det är svårt att anpassa efter omständigheterna om det är alltför strikta regler.
Hur många barn får det vara per anställd?
– Det finns inga regler för det och det beror på omständigheterna …
Varför finns det fler regler för djur än för barn?
– Nu måste jag nästan gå i försvar, …
Vill du ha regler för barngruppernas storlek?
– Varken regeringen eller vi har föreslagit det.”
Astrid pekar på en annan sak också. Kanske mot bakgrund av intervjun med Ingrid Lindskog, enhetschef på Skolverket, ovan.
Jag citerar:
”De företag som startade sin verksam med exempelvis hunddagis före 2008 fick dispens från vissa krav på utrymmen och personaltäthet i övergångsbestämmelser. Den 1:a maj i år upphör dispenserna vilket innebär att befintlig verksamhet måste bygga om och anställa fler.
…
Vi har upptäckt vid våra kontroller att många inte känner till det här, säger Emma Hansson, hundansvarig djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne.
…
När jag går in på Jordbruksverkets hemsida så hittar jag ingen sådan information. I alla fall inte under nyheter.
Nu har man ju sedan ett år tillbaka ‘ombildat’ en av inspektörerna till ”informatör” så det är väl hennes jobb att skicka ut information i god tid till de som har gamla tillstånd.
…
Om det nu är så allvarligt så bör man väl inte lita till angiveri och anmälningar? Hur svårt kan det vara att köpa annonsplats i TV och informera den enfaldiga allmänheten kollektivt om hundars och katters lagstadgade rättigheter? Men det är väl en alltför enkel och kostnadseffektiv lösning på ‘problemet’.”
Visst måste man väl hålla med Astrid.
Hon har skrivit många inlägg om en tvivelaktiga myndigheter, Jordbruksverket och Länsstyrelser, som är både inkompetenta och trakasserande mot vanligt folk. Ja, det är väl fråga om det inte till och med understundom begås brott i myndigheternas namn (ett understatement!). Det tycks inte vara djurens väl och ve som vägleder tillsynen, vilket Astrid många gånger har redogjort för. Ibland är det myndigheternas, ja alltså inspektörer med flera, personliga intressen som styr. Man kan kalla det ett andra levebröd, faktiskt.
Därmed inte sagt att att djuren inte bör ha god tillsyn från myndigheternas sida och skyddas med regler och lagar. Men så som Astrid gång efter gång avslöjar, så får det inte gå till.
Men om vi nu tänker oss att vi levde med våra regler i den bästa av världar där myndighetspersoner inte missbrukade sin makt, ja då kan vi konstatera att man månar mer om djuren än om barnen, ty de sistnämnda omfattas inte av motsvarande regelverk avseende ytor och bemanning!
