Det finns något så ljuvt, outtalat hoppfullt i Chopins Nocturne Op.9 Nr 2 att jag nästan inte kan beskriva det. Som en lätt fjäder som hamnat på en vit fönsterbräda vid ett öppet fönster med en fladdrande spetsgardin – en solig, lättjefull sommardag…allt kan egentligen hända…
Postat i:Okategoriserat Tagged: aftonbladetblogg, Chopin
