Ibland kan jag grunna lite extra på vad för slags ”öde” som e uträknat för mig…
Vad e egentligen meningen med alla kringelkrokar man drabbas av…vad lär man sig, hur orkar man…vad får man ut av det…blir man verkligen starkare…eller är det bara så att man blir utmattad och resignerad??
Det här med förhållanden…
Jag börjar bli ruskigt överens med mig själv, att det inte e nåt för mig….på ETT vis….på alla andra vis är jag övertygad om att jag naturligtvis åxå vill dela det här jävla livet med någon speciell som älskar MIG…bara, bara mig….och som gör allt för min lycka och trygghet…
När så då ”någon” dyker upp på min alldeles egna stjärnhimmel…så finns där alltid krux, om och men….det kan vara precis vad som helst…huvudsaken är att det e nåt som sätter käppar i hjulet och sabbar!
Avstånd, oro, diagnoser, lögner, otrohet…eller helt enkelt o-kemi…..”Suck”!
Jag tror att det helt enkelt är så, att det e jävligt svårt att hitta nån, när man liksom är ett färdigt paket!
Man har vuxna färdiga barn…man har sitt eget sätt å se på hela världen…man har ett uppbyggt hem…mål och drömmar e man helt klar över…å man säkerligen en allt igenom kontrollerande individ!
Att hitta drömprinsen mitt i livet e fan en story för sig själv….
Man kan ge sig….sluta drömma…å ge sig i kast med att leva singellivet till fullo….man kan lägga ner alla tankar på det där med tvåsamheten på ålderns höst….å så kan man odla vänner ist! Inte fy skam det heller…
MEN…..jag e en envis typ…vill nog faktiskt ha bägge sorterna…goda vänner OCH kärleken i mitt liv….
Tryggheten, lugnet…samhörigheten….lojaliteten….i samklang med upptåg, äventyr och massa goa vänner..
Ere så jääääävla mycket begärt?:)
Det finns nån…han har byggt ett litet jäkla bo i mitt hjärta…ett alldeles eget….han finns i min närhet, men av sjutusenfemhundra olika, ganska viktiga orsaker o aspekter, har vi lagt OSS på is….vad framtiden ger, vet ingen…men just NU e det såhär…
Å så e man då där igen…
Det finns kul typer runt om…det finns massa dejtingmöjligheter…det finns roliga saker på intåg…det finns i synnerhet en som gör mig småglad och helt klart taggad på en riktig dejt…
MEN….jättejättemen….e det meningen? Ger det nåt…lättar det upp sinnet…tar det udden av det som gör ont?
Nä…eller jo, kanske….det kan ju va värt ett försök iaf:)
Fy fan, sicket tråkigt blogginlägg, hur som haver…
Dags å gå ut å köpa snus!
Tjing!
//B
