Jag blev UTSKÄLLD EFTER NOTER när jag skulle gå ut på kvällspromenad med hundarna! Jag blev så ledsen och besviken att jag kände att jag ville flytta till Snällstaden i Snällandet, för HÄR vill jag inte bo! Bland alla Elakingar och Dumma Människor!
Fiona SPRANG ut när jag öppnade porten, och eftersom hon har så låååångt koppel, kom hon en bit ut, och där kom en liten skrutt springande (en liten kille på ca 3-4 år). Fiona blev jätteglad och försökte ”skutta med” (hon äääälskar barn!) medan jag drog allt vad jag orkade åt mitt håll, för att få in henne igen, och inte skrämma pojken. Han verkade inte ett dugg rädd, utan skuttade bara vidare och tittade bara lite förvånat åt mitt och Fionas håll.
En bit bakom kom Mamman gående.
”FÖRLÅT!!” sa jag när hon kom närmare, och tänkte sedan lägga till att jag hoppas att Fiona inte skrämde pojken (vilket hon inte verkade ha gjort!)….men jag hann inte…
”VAD-I-HELVETE!!! DU FÅR VÄL HÅLLA I DIN HUND!!” fräste hon ilsket
”Ja…jag gjorde det…men jag hann inte med…och jag drog ju in….”
Mamman svor och fräste och överöste mej med ilska och alla möjliga elaka ord! Sen sa hon att ”…hunden morrade!!”
”Näe, det gjorde hon inte! Det är en VALP! Hon morrade inte!” sa jag lugnt.
”Johoooo! Jag hörde nog hur hon morrade! Jag hörde det!!” nästan skrek hon och så fortsatte hon fräsa och skrika om att jag inte hade någon ordning på hundarna och att bla bla bla….
”Men jag säger FÖRLÅT!!” försökte jag igen. ”Det var inte Meningen!”
Mamman hörde inte, utan fortsatte bråka och skrika tills hon till slut fräste:
”…DU KAN TA DIN ÄCKLIGA FULA HUND OCH….bla bla bla!!!” (jag minns inte, eller hörde inte…)
”Men jag sa ju FÖRLÅT!” ropade jag efter henne.
Men inget spelade någon roll.
När hon sa ”…din fula äckliga hund!” så fick jag lust att fräsa något elakt tillbaka, men det gick inte! För det var en urgullig liten kille som hade skuttat förbi! Och jag älskar ju barn! För annars hade jag kanske kunnat säga: ”….din FULA ÄCKLIGA UNGE!” ba´fatt jag skulle vara elak tillbaka, men jag kunde inte!
…och sen tänkte jag så klokt att mamman säkert blev jätterädd när hon såg sin lilla son ”överfallas” av en jättestor svart hund!
Så jag borde ha förståelse.
Och förlåta.
Henne.
Men jag blev mest bara ledsen.
Jätteledsen.
Och lite uppgiven sådär…
Jag kände att jag ville flytta till Snällandet och bo i Snällstaden i Snällhuset.
Det är bara det att jag inte kan vägen dit.
Finns det någon som kan visa mej vägen?
