Det blir aldrig bra. Jag.
Känner mig som en fattig människa, som om delar saknas.
Hopplösheten och känslan av att det inte är mer än så här
har hälsat på alltmer de senaste veckorna.
Trött.
Söker förändringar.
Men hur.
Det blir inte mer än så här. Jag.
Gnistan. Det klart tända ljuset.
Söker. Meningar. Känslor.
Att äntligen få känna känslan att du duger.
Att du räknas. Att din existens inte vandrar
ensam utan den har sin motpol.
Jag blir fan aldrig bra på det här.
Frågan är; varför försöka?
