Igår var jag extra förvirrad. Tex stängde jag inte av plattorna efter jag lagat middag. Inte helt ovanligt förstås. Mer ovanligt är att jag glömmer stänga av vattenkranen efter mej och glömmer stänga kyl och frys. Likaså var det svårt att få mej tillbaka till det jag gjorde. Jag var så grymt lättdistraherad. Det trots att barnen påminde mej ofta om att de väntade på något. Tur att extrabarnet vi har hemma nu också har en diagnos, i hans värld är det inte märkligt..
Nåt man inte ska göra en sådan dag är att försöka laga kablar. Jag har gjort det flera gånger tack vare vilddjuret så det var inte nåt nytt. Ändå glömde jag de enklaste av regler och det slutade med att jag körde in en vass nagelsax i pekfingret. Naturligtvis hände det när jag tog i hårt samtidigt som jag lyckades köra in saxen på längden. Tur i oturen att jag inte använde nåt bredare, då hade jag nog inte fått ihop det själv. Det märkliga med det här var att det gjorde mej lugn. Precis som på gamla självskadedagar. Jag tyckte om att se blod och lät det rinna tills kärleken blev orolig och sa åt mej att jag måste försöka stoppa det. Sen kändes kvällen bättre, precis som att jag fått ur mej det som var jobbigt. Det är väl nu jag ska lägga till att no worries, det finns ingen risk att jag vill börja med sånt igen. Det var mest en intressant iaktagelse av olycka.
Kan avsluta med att berätta att jag under natten och tidiga morgonen stoppade i mej 300 g choklad. Jag ska inte ha sånt hemma. Mörk choklad går bra, då tar jag lagom och bara när jag är sugen. Det är den där mjölkchokladen det inte finns nåt stopp på..
