Panini idag, jag står en meter från kassan och tittar tomt framför mig.
En blond i kassan skriker till mig.
”Väntar du på något eller?”
Jag säger ingenting.
Inte ett ord.
Jag har bestämt mig för att leka tysta leken, orkar inte med tjabbiga tjejer.
Från köket kommer min specialbeställda sallad och jag tar den och går fram till tjabben för att betala.
Säger fortfarande inte ett ord.
Kortterminalen på Panini har något slags ticks för sig och flämtar till helt plötsligt, jag tror det betyder att den är klart. Att köpet är godkänt.
Så jag drar ur kortet.
För tidigt.
”Köpet avbrutet av kund”.
Tjabben är genast på mig igen, ytterst irrriterad.
”Men vad gör du nu då?”, gapar hon och suckar så att alla ska höra.
Jag säger fortfarande inte ett ord.
Sätter bara i kortet igen och börjar om.
”Ska du ha bröd till?”, svarar hon och jag rycker på axlarna. Här är jag löjligt obstinat, jag vet.
Hon lägger ned ett bröd i påsen och jag tar kort, sallad och min röst och går.
Den ska jag inte slösa på henne i alla fall.
