Fotboll är ett spel där elva spelare ska fördelas på en plan så bra som möjligt, så balanserat som möjligt för att laget ska fungera. Det ska vara rätt spelare i rätt roll, position. Framförallt är det sex spelare som det handlar om. Två trianglar. Den defensiva, destruktiva och den offensiva, kreativa.
Liverpool har problem i båda dessa avgörande trianglar. Låt oss börja med lagets bakre hjärta. Triangeln mellan målvakt och de två mittbackarna. Alla framgångsrika lag har sin styrka här. Liverpools problem är förvirringen, bristen på bra beslut och avsaknaden av koncentration på uppgiften. Ge Agger två val i en situation och han är på en korpspelares nivå. Skrtel är meningslös om han inte får smälla på, en missad tackling i början på matchen som ger gult kort och laget spelar med en annan korpnivå spelare. Garragher? Verkar sympatisk men för mycket pråm år 2013.
Reina. Ja, vad kan man skriva för snällt om denne badtvålens ansikte i elitfotbollen? Att han är så enastående dålig att Wenger borde vara intresserad av honom, skulle passa perfekt i Arsenals målvaktsbesättning i kraft av sitt kunnande.. Tänk att denna tragiska clown har samma tröja som Ray Clemence..!
Osäkerheten, avsaknaden av kvalité i bakre triangeln ger hela laget lerfötter och gör hela bygget obalanserat. De må se häftiga ut i sina tatoos och mohikanfrisyrer -men försvara på elitnivå klarar de inte av. Det riktigt konstiga är hur länge de fått spela ihop och förstöra LFC.
Den offensiva trianglen som har Gerrard som bas med Sturridge och Suarez som spetsar funkar väldigt bra men ta bort en (!) av dem och hela anfallet faller ihop. Suarez blir plötsligt en ramlande fuskare och Gerrard får inga offensiva löpningar att stämma. Ska ett anfall vara så såbart? – Inte på denna nivån!
Klubbens kräftgång är orsakad av hägringar. 70-talets enastående lag med Clemence, Neal, Thompson, Hughes, Hansen, Case, McDermott, R.Kennedy, Dalglish, Fairclough, Souness och Keegan hade gjort kaos med nutidens ursäkt till lag – Gerrard är den ende som hade kunnat ta en plats bland forntida mästare. Misslyckade managers som Houllier & Benitez när det gäller inre organisation, Hodgson skulle rätta till de felen men matchcoachningen och inre tryck att få den s,k ”King Kenny” tillbaka som manager gjorde att man valde kasta ut honom.. ”King Kenny” visade att gamla gubbar som haft för mycket fritid i några år sällan blir lyckade på arbetsmarknaden igen. En förlorad värld.
LFC har länge trott att en cupvinst här och där har vägt upp förfallet. Vinster som har varit farliga hägringar som hindrat klarsyn på det faktum att sakta har man försämrat grundspelet, kvalitén på spelare tills att man själva har förflyttat sig ner i mellannivå i inhemska ligan. I Europa har man ett namn, men som ett f.d storlag på dekis.
I år började man med att (i och med den nye managern Brendan Rodgers tillträde och förra säsongens monumentala PR-miss med Suarezskandalen) släppa in TV i de inre rummen.. sist jag kommer ihåg ett idrottslag gjorde detta var vårt skånska hockeylag, Malmö Redhawks…ja, historien efter det vill ingen LFC-fan ens tänka på. Klubben imploderade. ”Being Liverpool” är dock mycket sevärd och ger klubben bra PR men sportsligt kan det vara en monumental katastrof.
För att var West Ham-fan är jag mycket förtjust i Liverpools sätt att spela fotboll. Pass & Move satte gränssnittet för hur fotbolls ska spelas och vara attraktivt för ögat. Revolutionerade sporten. Därför skriker jag inombords över förfallet. När Joe Allen ska vara kvalitétsmåttet för en LFC-spelare är något väldigt fel. Väldigt fel. Hade han ens fått tvätta Ian Callaghans skor?
Kvällens match mot Zenth (och Swansea på söndag) känns lite som vägskäl. Fortsatt medelmåttighet eller ny fart uppåt? För LFC kan föra matcher och vinna mot sämre lag. De har den nivån men när det kommer till bättre lag (och man ska vinna boll och ställa om snabbt) ja, då är man inte i samma liga. Känns hemskt att inse. Hur är det då för deras trogna fans?
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=WGYoTYAOSwY
