som vanligt går dagarna i ett, utan att ens tänka på de har de flugit iväg, de va ju nyss torsdag, vet inte riktigt vad man ska göra för att få någon ordning på veckorna, de är ju inte så att jag har massa att göra om dagarna, varje dag e unik, nä inte för mig, samma jävla visa om och om igen varje dag, jag har inte ett jobba att gå till jag har inget som gör att jag behöver stiga upp varje morgon, jag får ta dagen som den kommer, så de blir lätt att man sitter uppe alldeles för läge och när man väl vaknar så gör jag allt för att somna om, jag känner förvisso inte just nu att jag behöver göra mina dagar unika utan är bara trött på skiten igen, har varken lust till att vara social eller röra mig utanför mina väggar, längsta promenaden jag tar är till brevlådan, å de är inte specielllt långt bort. jag vet inte vad för förändring som skulle få mig på fötterna igen, jag har förvisso inte prövat allt men nu när man är som man är så känns varje försök som att försöka resa till månen, så de blir inte så många försök. bra jävla trött på allt.
jag va ute förra vecka och blev tvungen att socialisera mig och de gick åt helvete, jag framstår som en bitter människa som fastnat i utveklingen, så är de inte, men jag blir alldeles matt och vill bara hem, så fort någon öppnar käften blir jag illamående. jag svarar inte gärna på frågor om någon vill något, jag pratar inte mer än nödvändigt med någon, visst kan jag spela glad för ett ögonblick men tar snart ner mig själv och känner avsmak. nu har jag varit hemma ett bra tag sen jag va ute sist och mår bättre men inte för att försöka igen eller hålla mig vaken på dagarna och sova på nätterna, jag vill bara försvinna, måste allt vara så jävla tråkigt. jag vet att jag lider av depression men detta tar död på mig snart. jag lever i min bunker och får dagarna att gå men är ständigt missnöjd, nästan som om jag vore ledsen, men jag är inte ledsen utan mer arg och likgiltig.
