Igår så hade jag så stora planer på att komma ut och röra lite på mig i solen, det var så fint ute, dock så fick jag jätte ångest av bara tanken att gå utanför dörren, fick rent av panik faktiskt! men, jag tog på mig kläderna och det solklara tjuret som kommer väl till hands mellan varven, fast jag hann inte mer än ut innan tårarna kom, antar att jag har varit hemma och inne lite för länge…så, det vart ett totalt misslyckande ur träningsvinkeln, kom inte mer än typ 100 meter (till våran närmaste pizzeria hahaha) och hem igen, pizzan gjorde att jag fick ett mål samt en belöning för att jag faktiskt tog mig utanför lägenheten och eftersom jag inte är fokuserad på träning i hopp om vikt, kondis eller muskler lika mycket som att faktiskt klara av att ta mig ut överhuvudtaget så kändes detta ändå som en stor vinst!
Idag så kändes det inte lika otäckt med tanken att gå ut så jag tog mig en promenad i lite raskare takt för att känna efter i knäna, har haft en del problem de senaste året (inte bara knäna, utan värk generellt) och eftersom jag nyss har varit förkyld så ville jag inte hoppa in i så hög takt på en gång, samt att min lilla ”semester” på drygt ett år har satt sina spår *grimasera*
Hur som helst, det vart iallafall nästan 5km (4.83) och jag låg på ca 10 min/km och till min stora förvåning så hade jag ett väldigt jämt tempo, vilket jag verkligen inte trodde att jag skulle ha, men det var som om kroppen kommer ihåg mitt gång-läge *glad* och något som gjorde mig ännu gladare var att benen ville jogga, kroppen bara skrek ”MEER”.
Har nog saknat det här mer än vad jag erkänt för mig själv…
Det var först inte meningen att det skulle bli ett träningspass, utan mer en promenad för att få bort lite stress och frustration som blivit av hela de här bil-skit-hevete (bilen har gått sönder och det skulle kosta mer än vad bilen är värd att laga den) har börjat kika lite vad som finns i den låga prisklass vi ligger i…det ser inte så roligt ut…men det är det väl aldrig att köpa bil…man verkar ju aldrig kunna vara säker på vad det är man får för pengarna…och eftersom pengarna är en bristvara i vårt hushåll så känns det ju lite som att köpa en lott…man lär åka på en nit…
Men men, eftersom jag inte hade träningskläderna/skorna så fick jag ju naturligtvis ett skavsår väldigt illa placerat, inte en sån där fluffig blåsa heller, utan jag har skavt av skinnet helt…svider jätte skönt kan jag lova! *plåstrar om mig själv* men, det ska ju kännas att man lever också :)
Önskar att man finner lite energi och humör för att ta upp det sociala också…har så himla dåligt samvete för att jag inte orkar just nu…
