Idag har det varit en riktig måndag. Det började i morse – jag fick ligga länge och fundera på vilken dag det var, jag trodde att det var onsdag eller torsdag, men befarade att det var tisdag. Till slut kom jag fram till rätt slutsats och snoozade vidare ett par gånger till.
Åkte hem för lunch, lämnade bilen och tog en 20-minuterspromenad till sjukhuset där jag skulle vara på sammanträde hela eftermiddagen. Trodde jag ja, det fanns ingen möteslokal som hette ”Lommen” på sjukhuset insåg jag när jag letade efter den, lite varm efter den raska promenaden. – En miss av mig, tänkte jag och begav mig till LOV-huset där administratörerna sitter, Lommen ligger naturligtvis där, kom jag fram till, turligt nog bara ett stenkast från huvudentren på sjukhuset, jag skulle hinna. Väl inne i entren på LOV-huset läste jag skylten noga för att hitta rätt på en gång, det var lite snålt om tid nu, jag skulle komma ganska precis. Det stod en massa namn på olika lokaler, men ingen Lommen. Kollade en gång till på mötesinbjudan – LK – stod det före namnet på möteslokalen. LK? LK? Hel…te! Det betyder ju Landstingskansliet. Landstingskansliet som ligger på andra sidan av staden. Mötet började 1300 och klockan var vid det här laget 1256. Jag tog en taxi och kom bara en kvart försent.
För att pigga upp kvällen beslutade jag mig för att göra en kladdkaka, en god chokladdrypande kladdkaka kan ju få vem som helst lycklig, även efter en trist dag. Höll på med blomjordsbyte samtidigt, så när klockan ringde att kakan var klar skulle jag bara … och naturligtvis blev det en snustorr kladdkaka, så där att det dammar i munnen.
Jag ska inte göra någonting mer idag. Inte ett smack.
