Vi är så himla tacksamma att vi har ett stort nätvärk runt omkring oss som kan vara barnvakt när vi känner att vi vill vara själva på tu man hand. Igår var vi på restaurang och på bio, så himla mysigt. Vi pussades och höll varandra i handen. Vi fnissade och höll på, precis som man är nykär. Det ni, efter snart 9 år!! Vi är bra på att vårda vår kärlek. Jag förstår varför man skiljer sig under barnets första år. För att mamman bara ägnar tid åt barnet. Ingen uppmärksamhet och kärlek till pappan hinns med (!)Mamman orkar inte med att ge mer kärlek än till sitt barn pga trötthet och ingen energi. Men hur kan man prioritera bort sin man?? Då får man nästan skylla sig själv om relationen går i kras. Hur trött jag än är vill jag pussa på min man. Han är mitt allt tillsammans med min son. De är allt för mig och jag gör allt för dem!! Likaväl som min man gör allt för mig och vår son. Vi är lika trötta småbarnsföräldrar som alla andra men vi prioriterar inte bort varandra för det utan vi ger nog tom mer än innan för att det är extra viktigt när man är trött. Den energi jag har ger jag till världens bästa och finaste killar för att jag älskar dem så mycket!!
