I mitt jobb som många andras så är det kul ibland, jättetråkigt och nedslående ibland. Vissa dagar känns meningsfulla, andra undrar jag vad jag egentligen håller på med.
Kul har jag med vissa grupper som är pratglada och där vi försöker roa oss på olika vis. Inte minst demensgrupperna kan vara riktigt muntra tillställningar.
Tråkigt är när vi harvar datum fram och åter utan att komma nånvart. Vissa diskussioner skulle jag bara vilja slippa. Nedslående är det när man märker att folk utnyttjar en för att kunna fortsätta sitt destruktiva liv.
Meningsfullt är det när mina ord når fram till människor och gör skillnad. Om det så är en predikan eller ett samtal. Att sitta hos en döende och märka att besöket lindrar är bland det viktigaste.
Sen finns det situationer där jag ifrågasätter min närvaro.
