Aegithalos är ett grekiskt ord för ”mes” och Caudatus betyder ungefär ”långstjärtad”. Alla mesar har givetvis stjärt, men Stjärtmesen är nog den mest långstjärtade, därav namnet…och nog är den söt!
Foto: PE Svahn.
Personligen gillar jag alla fåglar och tycker allt från Korp till Skrattmås är söta figurer, men en fåglarnas ”sötisfestival” skulle Stjärtmesen säkert vinna om vi höll en sådan istället för vår lätt tristess-skapande melodifestival…
Typiska kännetecken för Stjärtmesen är: En kropp på ca 15 cm där stjärten är något mer än hälften av längden. Den har ett vitt huvud, en svart rygg, med rödgrå inslag på rygg och sida, undertill är färgtonen vitaktiga. Som hos alla arter förekommer färgvariationer. Halsen är kort och näbben är ytterst liten. När den flyger kan den se ut som ”en liten ljus boll med svans”.
Stjärtmesen förekommer och häckar i större delen av landet med undantag för de nordligaste delarna. Det är en utpräglad skogsfågel och syns inte så ofta i bebyggelse, men om vintern händer det att de besöker fågelbordet för att smaka på frö och talgboll. De verkar trivas bäst i fuktig löv-/blandskog, helst med rik undervegetation och med inslag av döda/döende träd. De döda/döende träden är bra ställen för de insekter Stjärtmesen främst livnär sig på. Boet placeras i träd eller höga buskar, ofta i en klyka. Höjden ovan mark varierar och boet är välbyggt av mossa, hår, ull och lavar som flätas ihop på ett konstrikt sätt till en sluten boll med ingångshålet upptill och på sidan. Det är svårt att upptäcka ett bo då lavarna de kläs med på utsidan, bildar ett bra kamouflage. Inuti fodras boet med stora mängder fjädrar, man har hitta upp till tre tusen små fjädrar i ett bo.
Boet byggs gemensamt av hannen och honan, med byggstart i mars. I början av maj brukar första kullen vara lagd, de tio till femton äggen ruvas under tolv till tretton dagar av honan ensam. Nattetid brukar även hannen sova bredvid honan i boet. När äggen kläcks matas ungarna av båda föräldrarna och ibland kan även andra stjärtmesar komma och hjälpa till med matningen. Främst då de som inte har några egna ungar att ta hand om och de år det senare läggs en andra kull, så kan även ungarna från första kullen hjälpa till med matningen.
När ungarna är flygfärdiga brukar de följa föräldrarna och stryka omkring i trakten efter mat. Vissa år kan en del flytta söderut men Vanligtvis stannar de kvar i landet och bildar små flockar på runt tio till trettio individer, huvudsakligen bestående av familjen som håller ihop under hela vintern. Under vissa år flyttar en del söderut och riktigt stränga vintrar kan beståndet minska kraftigt. Stjärtmesen håller sig oftast inom sitt revir och att de är familjekära märks tydligt om man ser dem sova tätt tillsammans på en trädgren om natten…men för att få se detta, då skall man ha tur.
Foto: Magnus Manske.
