Så skulle jag nog inte ha jobbat den här veckan alls, men nu är det gjort och jag har legat och vilat i sängen ett par timmar. Huvudvärk efter att ha ramlat och slagit i huvudet för ett par veckor sedan, sus och tinnitus i hela skallen och fortfarande känner jag mig alldeles konstig. Fått sätta mig ner några gånger för att det gungat rejält, gråtit av utmattning i smyg när jag kommit hem, bränt mat vid två tillfällen så att köket rökfyllts lätt och haft en djävulsk huvudvärk. Slängt en svart kastrull, tappat orden.
Och så går jag och jobbar…
Men jag var ju hemma en hel vecka och har aldrig varit det förut! Och inte förstår jag saker förrän jag ringer och rådfrågar en sköterska som säger till mig att jag är dum som inte tar det lugnt hemma, medan huvudvärken och suset sitter i.
NU har jag sportlov och jag tänker vila och vila och vila. Träffa vänner när och om jag orkar. Se film och sova, sova.
Slut på gnället! Det är härligt att leva, att inte ha slagit i sig värre – det här är ju bara petitesser när det finns så många som mår riktigt dåligt!
Puss, torsdagskväll. Tänker på Anders Timells förfärliga pussande i morgonradion, när jag skriver puss. 
Postat i:AftonbladetBlogg, Hälsa, Livet, Stockholm, Tankar
