Allvarligt talat.
En väldigt bra man, som tyvärr hade många personliga problem som gjorde att han inte kunde göra karriär inom fotbollen, sa en gång till mig; en fotbollsklubb måste alltid ha en organisation som är ett snäpp bättre än den nivå man vill lyfta ifrån för att lyfta. Ligger man i Superettan, ska man ha en Allsvensk organisation osv. Malmö FF vill ha dominant roll i svensk fotboll igen, vill bli etablerade som ett namn i Europa.
Har klubben den organisation som kan göra detta lyft?
Jag tvivlar efter senaste åren. Rollegate, Nolringgate, Albornoz & nu Tårtgate- utelämnar diverse andra märkliga aktioner för att inte bli för detaljerad.. – det är också konstant usel ekonomi trots högsta publiksiffrorna i landet. En sådan organisation kan inte skapa de mål vi strävar efter. Ur ständigt kaos kommer bara sportsligt elände, fråga en MIF Redhawk-fan, – om ni kan hitta en idag. Att hela tiden få göra om, städa upp och rikta energin på fel saker förstör vilken arbetsplats som helst.
Under forntiden, när jag var ung hade klubben en anda. Hövdingen svävade över Malmö Stadion och gav riktning åt verksamheten. Alla visste vad som gällde. Vi är MFF. Idag är det närmast omöjligt att ens förstå hur man arbetar, samt om man ens har en riktning.
Är vi en klubb som värvar talanger, utvecklar och säljer?
Är vi en klubb som värvar stora namn för att vinna SM-guld?
Är vi en klubb som sätter det sportsliga före det ekonomiska, eller tvärtom?
Är vi en regionalt inriktad klubb, med spelare från närområdet först eller en nationellt inriktad klubb som tar in spelare varifrån vi finner dem?
Är vi en klubb som importerar ledare och spelare från utlandet? Eller satsar vi hemvävt?
Ja, det är bara att fortsätta. På de flesta frågorna kan man svara både ”ja” och ”nej”. Faktiskt. Vi har haft ”Pep” utifrån och nu har vi egne Daniel Andersson som ass tränare tex.
Det verkar bli lite som det blir. Som det råkar hända.. Det pratas om värdegrund. Vilken värdegrund? Vad är det som MFF vill stå för? Ordföranden som anser att en gubbsjuk tårta för småpojkar är oacceptabel eller lagkaptenen som ser upprördheten som ”löjlig”..? Jag vet inte, fattar inte.
Hur ser klubben på att spelarna twittrar? Gör dom det som privatpersoner eller som MFF-spelare? Finns det någon riktlinje? Eller har man ens tänkt på det? I stora fotbollsvärlden, den MFF vill till har klubbarna klara regler för hur sådant ska hanteras. Därför hittar ingen Steven Gerrard efter Suarez-skandalen sitta och tjata med fans på twitter..
Det är bristen på professionell inställning till arbetsuppgiften som smärtar mest. Det är som man leder ett Åtvidaberg eller Gefle. Ett gäng vid vägen. Hur blev det så?
