Någon sol har vi inte men snön glider kasande ned från taket och med en duns hamnar den nere på backen. Jag hör ett "glädjens ljud", ett läte som brukar inträffa när vintern flyr för vårens ankomst ... Vårfåglars kvitter! Detta får sinnet och själen att jubla och den vintertrötta kroppens leder att sträcka ut sig i en befriande gest. *Knaaak* säger det. I går var det härlig vårsol och i går kväll regnade det.
- Detta är för tidigt! kanske någon utbrister, men jag hoppas ändå att vintern börjat att ge vika. Visst har varje årstid sin egen tjusning men i jämförelse med värkande stela leder så föredrar jag nog trots allt värmen ändå. Man lever ju upp och blir mycket gladare då. Och jag är så trött på att ständigt vara trött, stel och frusen. Och från djupet av mitt hjärta manar jag fram en önskan: "Måtte det vara spår av vår!" Och för att ta det säkra för det osäkra så dansar jag en yster vårdans för att beveka vinterns kyla att släppa.
- Detta är för tidigt! kanske någon utbrister, men jag hoppas ändå att vintern börjat att ge vika. Visst har varje årstid sin egen tjusning men i jämförelse med värkande stela leder så föredrar jag nog trots allt värmen ändå. Man lever ju upp och blir mycket gladare då. Och jag är så trött på att ständigt vara trött, stel och frusen. Och från djupet av mitt hjärta manar jag fram en önskan: "Måtte det vara spår av vår!" Och för att ta det säkra för det osäkra så dansar jag en yster vårdans för att beveka vinterns kyla att släppa.
Bilden är lånad från otroligtroligt.com