Många gånger under denna blöta, gråa höst har jag varit inne här på min blogg. Jag har stirrat på mina få inlägg och helt enkelt inte hittat ord till fler. Orden verkar tagit slut.
Livet mitt kanske har gått före, behovet har inte funnits iaf.
Jag läser gärna mina favoritbloggar regelbundet. Tänker på alla dessa vänner och bekanta jag fått genom bloggen. En del har jag regelbunden kontakt med, andra sporadisk. Många har jag på Fejjan, känns skönt att iaf ha vissa nära.
En del har satt djupa minnen i mitt hjärta. Något som jag absolut inte vill vara utan.
Jag läste att Mumlan lämnat oss, att hon somnat in i kretsen av sina närmsta. Hon var tapper in i det sista trots värk och elände.
Även hon en bloggare som är svårt att glömma. Som Islandsmamman sa:” Allt känns helt plötsligt lite mer tomt”. Vila i frid Mumlan.
