Jag …
… ensam i världen.
Inser att tre träningspass på två dagar sätter sina spår och bestämmer mig för en timme stavgång istället.
Måste mjuka upp mig i kroppen, vila lite, och när jag nu fått lära mig hur man går riktig stavgång, av en tidigare förbundskapten för skidlandslaget så är det dessutom med schvung och stort självförtroende jag gör det.
”Tjapp, tjapp, tjapp”, låter det när jag sätter i stavarna långt framför kroppen och samtidigt sträcker ut mina steg minst två decimeter till.
Jag är helt slut när jag kommer tillbaka hem.
Så mycket för den ”vilan”.
