Upp och ner, men nu är det upp! Bara försöka gilla läget, acceptera…tänka att det är någon annans förlust, någon annans val. Finns inget annat jag kan göra än att förstå att jag är helt maktlös i det här…
Får ständigt höra på dagis vilken fin, trygg och snäll kille lilla e är, blir så himla lycklig! Jag vill att han ska bli en kärleksfull och omtänksam människa, som bryr sig om sina medmänniskor. Men som även är stark, har självkänsla och egen vilja såklart…och tro mig, det har han också minsann ;-P. Bonnilito känns så tidig med allt, 4 månader och hon käkar glupskt gröt och smakisar, gör försök att åla sig på golvet, viftar med och ”tuggar” på sin napp, skrattar, busar, förstår skoj…Hon är nyfiken och med överallt. Hon är en fighter. Som jag. Vi är krigare alla tre, vi klarar ALLT!!!
Love u forever <3
