Det var en gång en lördag och som alla satt jag och var beklämd över det skrala utbudet av sevärda TV-program. Tablåernas alla detaljer blev nogsamt studerade och minsann gavs där ändå inte ett musikprogram värt att lägga lite tid på? Jo!
Så jag bänkade mig i bästa soffan och lät humor och kultur, ja även minnen och känslor få flöda. När programmet var över tänkte jag att ni, den blide metodisten och den siste humanisten hade behövts idag men vi har i alla fall möjlighet att få se er gå i repris.
Och nu över till något helt annat! Det är varken värt att se eller höra men det är ju sånt jag bjuder på. Idag serveras en lagom nattstånden promenad från en solig eftermiddag. Det är där bland träden på andra sidan sjön det börjar.
Där får man solen i ögonen om man lyfter blicken och ser framåt.
Vid stranden kluckar vågorna som om is aldrig funnits.
Ute i forsen letar strömstaren sin mat.
Även denna dag skulle få ett vackert slut.
Den sjunkande solen skapade landskap i snön.
Därmed var denna enkla trivialitet över.
Idag är en annan dag men det ska bli sol igen och det tillfället ska jag ta vara på. Jag behöver en bild som kan representera februari i nästa års almanacka.