..och varje enskilt symptom och sjukdom en ”vara/produkt” som skall ”repareras” så ekonomiskt effektivt som möjligt…men att kunden är en biologisk helhet som kräver lite tid, tycks sjukvården helt ha glömt bort. Affärsplanens bokföring, inte läkekonsten styr helt vården numera!
När jag läser Maciej Zarembas artiklar om hur systemskiftet (affärsidén) påverkat vården, vår situation som patient (förlåt kund skall det vara) och varför läkarna helt tycks sakna helhetssyn på oss som kunder och varför de aldrig riktigt hinner lyssna, förstår jag tydligt varför. (De har inte bråkat med tanten, utan styrs av okunniga byråkrater!) Går det överhuvudtaget att nå en god vård om man inte ser kunden som en biologisk helhet? Min personliga uppfattning/erfarenhet är att man är duktiga på varje enskilt symtom/sjukdom men missar helt i att det ena påverkar det andra.
Allt blir solklart tack vare Zarembas goda journalistiska gärning och jag ler lite oroat över det han skriver och följande rader:
”År 2007 varnade överläkare Gunnar Akner för att den håller på att göra flera av de medicinska registren värdelösa. Det som hamnar i dem nu för tiden är inte de mest relevanta uppgifterna, utan de diagnoser och åtgärder som doktorerna får betalt för. Bokföringen, inte läkekonsten, styr inflödet till vetenskapliga databaser.
Gunnar Akner visste inte hur rätt han hade. Redan fem år senare kan inte forskare tolka tabellerna över svenskars sjuklighet utan tillgång till prislistorna. Vad kan förklara epidemin av depressioner som år 2011 drabbade två vårdmottagningar i Ljungby men skonade den i Lagan, två mil därifrån, samt alla andra i omnejden? Det kan förstås inte uteslutas att det var något särskilt med stämningen i Ljungby just det året. Men kanske var det bara några läkare som var snabbare än kollegerna med upptäckten att enligt den nyaste prislistan kunde bidiagnosen ”depression” högst avsevärt höja ersättningen för såväl ryggskott som astma.”
Plötsligt förstår jag varför Ljungby känts lite trist och deppig på senare tid, halva staden har antagligen bidiagnosen ”grå och deprimerad” efter ett ”verkstadsbesök” på Sländan eller Kungshögen!
Vad hjälper det den sjuka kunden att gå till en sjuk vård med sin ”produkt”, till exempel en sjuk tarm, en skadad lunga …när det han möter är ett lika sjukt ”huvud”?
”Nu utforskar Ivarsson Westerberg sjukvårdens styrprocesser. Rädda mig, säger jag, säg till mig att jag missat någonting, för jag kan inte tro det jag hör och läser. Nu har jag plöjt psykiatrins prislistor och kvalitetskriterier. Är det verkligen så att en mottagning där patienter går och dränker sig efter tionde besöket uppvisar högre ”produktivitet” än där patienter återfår livslusten efter fem besök?
”Ja”, svarar Anders Ivarsson Westerberg, ”det är precis så det fungerar.”
…nåja, det är väl som de säger de flesta landstingspolitiker: ” – Sverige är bäst!”…där de går med sin affärsplan bredvid huvudet de bär under armen. Och vi kunder får nöjt trampa på, vi har ju det vi har, förtjänar och får!
Läs Zarembas artikelserie om den svenska sjukvården!
