Här ser ni oss, vi som haft greklektioner denna vecka.
Systrarna Jeanette, eller Sanett som grekerna vidhåller att säga, och Ineke från Holland och Marilena, också hon från Holland men boende i Italien.
Det var vi som åt tillsammans i tisdags.
Som ni kan se på nivåerna så är stackars Marilena bara en A2:a medan vi övriga tre är B1:or.
I dag, sista skoldagen, träffade jag han som kallas bara Han – eller Aftås på grekiska. Det vill säga skolans ägare.
Vi pratade en bra stund i morse, han kan i stort sett bara grekiska, och i en paus i lektionen sa han till min fröken Paraskevi att jag inte alls är svenska.
”Svenskor har inte så mörkt hår och så heter hon Sofia och kan grekiska, hon har rötterna i Grekland”, är Aftås därmed helt övertygad om.
Och Paraskevi berättar att Aftås tillhör den gruppen av greker som tror att just precis allt stammar från Grekland.
Sen fick jag boken av honom.
The Book.
Booken som heter, på svenska, något i stil med ”5 cent för att rädda Grekland”. En tysk kvinna skrev den 2011 och den handlar om att alla i hela världen som använder ord som springer ur det grekiska språket ska betala en en tjugondels € för användandet.
”Det blir dyrt för dig, Sofia, varje gång du måste berätta vad du heter”, säger han.
Nöjt.
↧
(sofiaolssonolsen.wordpress.com) Dyrt för mig att säga mitt namn
↧