Det kan tyckas rentav löjligt att äta sushi två gånger på en vecka i Athen, men denna maki av rainbow-modell är bland det godaste jag någonsin ätit.
På riktigt.
Jag provar att gå till ett annat sushi-ställe som Paraskevi rekommenderat (Furin Kazan), där jag säger att jag är ensam (”Eimai moni mou”), placeras vid ett litet bord för två, får menyn och börjar att bläddra.
Och bläddrar och bläddrar och bläddrar.
Sidorna far som i en centrifug omkring mig.
Efter fem minuter ger jag upp.
Jag viker ihop menyn, tar på rocken och packar ihop väskan.
”Tyvärr”, säger jag, ”men jag måste gå”.
(”Signome, alla prepei na pao”)
De får tro vad de vill.
Att jag tappat minnet.
Att mamma ringt och sagt att jag måste komma hem.
Att det utbrutit inbördeskrig i mitt hemland.
Att jag sålt smöret på vägen dit och tyvärr också tappat pengarna.
Så jag går.
Tillbaka till Dosirak och 10 minuter senare står åtta feta rainbow-makis framför mig.
Sista kvällen måste jag få äta det bästa.
↧
(sofiaolssonolsen.wordpress.com) De får faktiskt tro precis vad de vill
↧