Skillnaden mellan ett särintresse och ett allmänintresse är att ett särintresse gynnar en begränsad grupp människors intressen (oftast de själva) medan ett allmänintresse gynnar samtliga eller en större del av invånarnas intresse.
Det är väl ingen direkt hemlighet att allmänintresset har fått ge vika för en utökning av antalet särintressenter… Inte minst utifrån ideologisk basis och de nyliberala svallvågorna. Ett allmänintresse är numer synnerligen reaktionärt och äcklig kommunistiskt dravel, medan särintressen gynnar den fina fria företagsamheten, privatiseringarna av det allmänna och lobbyismen.
Nä, jag har inte riktigt lyckats smälta att försvaret är ett särintresse, men menar landets ledning att det är så, så är det naturligtvis så… Inte konstigt då att ÖB är fortsatt sjukskriven…
Med ledning utav detta slog det mig att vi har ruskigt fler särintressen i vårt avlånga land, som folk ännu tror är allmänintressen. Exempelvis:
- Vården – drivs alltmer utifrån privata alternativ med riskkapitalistiska särintressen som utgångspunkt.
- Skolan – drivs alltmer av friskolor med riskkapitalistiska särintressen som utgångspunkt.
- Äldreomsorgen – drivs alltmer utifrån privata alternativ med riskkapitalistiska särintressen som utgångspunkt.
- Tågnätet – drivs alltmer utifrån privata alternativ med riskkapitalistiska särintressen som utgångspunkt.
- Postutdelningen – nä, den är inte lönsam ute på landsbygden, så där får folk försöka lösa det på egen hand.
- Telefonnätet – funkar numer inte alltid tillfredsställande på landsbygden, men är för olönsamt att åtgärda.
- Apoteken – tillhandahåller mycket smink, men sämre lagerhållning på livsnödvändig medicin.
Inte konstigt då att tillvaron blir sämre för många, men så mycket bättre för ett fåtal… Länge, och gott, leve riskkapitalisterna! Onekligen…
Fridens liljor…
