Morgontimmarna ägnade arbetslaget åt att repetera den julvandring vi varje år erbjuder alla andraklassare i församlingen. Det är en trevlig upplevelsegrej. Vi har gjort lite våld på julberättelsen för att få en sammanhängande vandring… stjärnan dyker upp lite väl tidigt t ex. Men i stort så är det en bra pedagogisk o genomtänkt upplevelse vi erbjuder. Själv är jag herde och möter fåren(barnen) vid bussen och lotsar sen dem genom hela händelsen.
Den här vandringen har genomförts vid jul under ganska många år nu. Och skolorna har tacksamt tagit emot. Det är inte någon neutral traditionsbefrämjande historia vi presenterar. Vi talar om under, profetior, frälsaren… och sjunger ett antal kristna sånger o psalmer. Jag bara undrar hur länge skolorna kommer att våga komma till oss?
Snart är det skolavslutning. Jag kommer att tala om Maria och barnet. Om utsatthet och att Jesus vet hur det är att vara flykting och fattig. Jul är roligt för många, men om julen inte blir så positiv kan man ändå vara glad över Jesusbarnet. Ungefär.
Men det är väl farligt.
