Jag ligger slappt i soffan och slökollar på ”Djurakuten” på TV när det plingar på dörren. Hundarna börjar skälla, förstås, och jag funderar ”VEM kan det vara?!?”, när jag reser mej från soffan och går fram till dörren. Jag kikar genom dörrögat och ser två okända män stå där….
Jag vet inte riktigt hur jag funderar och varför jag öppnar dörren, men det har något med att jag tänker att det kanske är någon av mina söner därutanför (som av och till ringer på dörren, då dom inte ”orkar” ta upp sin egen nyckel, eller vad det är….). Man ser inte så bra genom ”dörrögat” nämligen. Inte genom dom vanliga ögonen heller, för den delen…
Det står två män därutanför. En invandrarman och en svensk. Invandrarmannen backar förskräckt när han ser mina hundar.
”Vi ringde inte på din dörr, utan vi ringde på den här dörren!” säger den svenske mannen, och pekar på dörren till mitt uthyrningsrum.
”Det är samma lägenhet”, säger jag….och väntar på en förklaring till varför dom ringt på den dörren.
”Men det bor någon här som vi vill träffa”, förklarar dom för mej.
”Näe, det är bara jag som bor här, med mina söner”, svarar jag.
”Nej, här inne bor det en tjej”, säger den svenska mannen.
”Nej, det är samma lägenhet alltihop och där inne bor ingen just nu”, svarar jag.
”Jo, det bor en tjej där!” säger mannen.
”Nej, det bor ingen tjej där!” säger jag. ”Ni måste ha gått fel!”
”Jo, jag hälsade på henne nyligen”, säger mannen.
”Nej, men i den här lägenheten bor bara jag och mina söner”, säger jag igen.
”Ja, men HÄR INNE bor det en tjej. Jag vet ju det. Jag var ju här och träffade henne!” säger mannen med ett irriterat leende.
”Eeeeeh, jag har bott här sedan i maj, och det är min lägenhet och det bor ingen tjej i det rummet!” säger jag.
”Får vi se då!?!” säger mannen uppmanande och leeer.
”Nej, varför skulle jag visa er det? Men hon kanske bodde där INNAN jag flyttade in, för jag flyttade in i maj”, säger jag.
”Näe, jag var här rätt nyligen…eller när var det nu…?” Mannen funderar och ser ut att räkna månader.
”Men det är bara jag som bott här sedan i maj!”, säger jag.
”Hon kanske inte vill öppna. Hon är nämligen skyldig oss pengar”, säger mannen.
”Det är möjligt”, säger jag och skrattar till: ”MEN DET BOR INGEN TJEJ DÄR INNE! Det är tomt! Min son bodde där till för någon månad sedan, men just nu är det tomt. Det bor ingen där!”.
Dom tror mej inte, men den utländska mannen, som fortfarande verkar skräckslagen för mina hundar (BRA!), börjar gå ner för trappan.
”Okey, jag tror dej”, säger den svenska mannen (men jag hör att han INTE tror mej)….
När jag stängt dörren blir jag rädd.
Vad var det för jävla idioter?
Några slags inkasserare?!? Heter det så?? Såna där som ska se till att folk betalar sina skulder i den ”under världen” och som klår upp dom som inte gör det??
Så såg dom ut och såna verkade dom vara.
Usch!
Lite läskigt faktiskt!
Eller MYCKET läskigt!
TUR att jag har mina FARLIGA hundar….
