Han kommer från Eritrea, hankom till Sverige som 19-åring (”då hade jag jättestort afrokrull”, måttar han runt huvudet) och bosatte sig då i Mora.
Nu har han sex barn, alla födda i Sverige, och de bor i sthlm. Två av barnen jobbar i London.
Han är mycket stolt över alla sina sex barn, även om han får tjata mycket på den yngste, 15, att göra läxor och hjälpa till hemma.
”Det är viktigt. De måste kämpa för att bli något, bli lyckliga. De har sina namn emot sig, men kraften kan ingen ta ifrån dem”, säger han.
Sen vänder han sig till mig.
”Säg de tre viktigaste sakerna i livet för dig”.
Jag funderar en stund.
”Hälsa”, säger jag.
”Hälsa, en massa kärlek och att få uppleva nya saker och lära nytt ända fram till det sista andetaget”.
Säger jag.
Funderar jag.
Fortfarande.
Jag kan inte släppa chauffören och taxiresan till ARN i går morse. En skön människa som satte igång en del i skallen.
