Kina, Nordkorea, Burma och Iran
Vad har de gemensamt med Sverige?
Jo, censurering av det fria ordet på Internet!
Ett sätt att verka utan att det kan hävdas vara fråga om censur är att skrämmas. Som när Under Mattan påstods innehålla skadlig kod.
Med hjälp av Google kan en blogg påstås vara behäftad med skadlig kod utan att det är sant. På vems uppdrag varnar egentligen Google?
Och själva portalen som bloggen ligger på kan ju också få för sig att censurera, men frågan är åter igen densamma: på vems uppdrag?
Jag kommer att tänka på att det här tycks i Sverige bara hända politiska bloggar som avslöjar högerkrafter och kritiserar kapitalister. Men all nätpedofili, som man läser om i pressen och som med all rätt är illegal, den kan man inte gå in och censurera bort. Enstaka barnporrsurfare ertappas och lagförs, men siterna ligger kvar och är åtkomliga för alla som vet var de ska hittas.
Jag tycker mig märka ett mönster: det som ger klirr i kassan för driftiga personer med rymliga samveten är OK, egentligen, men för att hålla skenet uppe att det finns gränser för vad som kan accepteras så sätter man dit en och annan konsument, men aldrig en distributör eller producent.
Men så fort någon försöker avslöja denna dubbelmoral eller annat sjukt i samhället, som trots det sjuka är en lukrativ verksamhet för samvetslösa kapitalister, då stängs de avslöjande siterna ner.
Under Mattan har drabbats flera gånger. Corruptio blogg lika så.
Och Felväsendet fick länkar borttagna.
Till och med lille Skvitt har drabbats.
Länkar:
Internet-censur, inte bara i Kina!
