Ett projekt under de första månaderna på året har varit att överföra en del av mina DIA-bilder till digitalt, så att de blir tillgängliga och användbara. Det har naturligtvis inneburit, att jag återupplevt både glädje och sorg, eftersom bilderna sträcker sig över en fyrtioårsperiod, då mycket har hänt. Mest är det kanske glädje ändå och förvåning, att så mycket har blivit gjort och att det faktiskt blev dokumenterat.
En annan upptäckt under det här arbetet har att göra med just detta. Det var ju så, att jag som mycket ung började fotografera, och under den praktiska yrkesorienteringen i sjunde klass även fick praktisera hos en fotograf och studerade dåtidens stora namn inom natur- och landskapsfotot, som Svante Lundgren och Pål Nils Nilsson. Men min förhoppning att få vidareutbilda mig till fotograf grusades av min fader som ansåg att detta var en alltför osäker försörjning. Föga anade han vad resultatet av detta skulle bli.
Efter ett avverkat arbetsliv kan jag nu konstatera, att det enda som jag konsekvent har fortsatt med under alla år är just fotograferandet, medan yresverksamheten har fladdrat från det ena till det andra, med en usel pension som följd. Återstår att i dag göra det bästa av situationen och försöka använda bildmaterialet på olika sätt. Ett kan ju vara att göra det tillgängligt, så att även andra kan få se bilderna. På länken nedan finns ett album, där det går bra att se de gamla bilderna som ett bildspel. Sätt gärna på lite musik i bakgrunden, så blir upplevelsen större.
http://birgers.webalbum.se/landskap?page=9