Idag var en bra dag. Klev upp, gjorde nytta och gick sen iväg med dottern till polisen för att hämta ett pass. Jag behövde ta en lång promenad med vilddjuret och det blev både roligare och lättare med hennes sällskap. Så är det ett bra tillfälle att få höra lite om vad hon tänker och tycker. Blir inte alltid så mycket tid när man har fyra barn att lugnt och stilla bara prata med en åt gången. När vi var klara hos polisen kom jag på att det finns en cach alldeles i närheten. Jag räknade ut koordinaterna jag trodde och sen gick jag planlöst omkring för att se när min gps började närma sej rätt siffror. Under tiden passade jag på att kolla på troliga ställen den skulle kunna vara på. Det var rätt mycket folk i närheten så dottern tyckte det blev pinsamt. Vi kan ju inte sitta under en trappa när 10 andra människor ser oss! Tillslut nästan drog hon mej därifrån så jag får nog smita tillbaka en annan dag. Kanske en kväll så jag kan leta i lugn och ro.
När jag kom hem skulle lillen hämtas så jag gick iväg. Men inne på skolan så kom ångesten på plötsligt besök. Jag ville ut därifrån och fort. Fick känslan av att inte få luft och att jag kanske skulle spy. Lillen segade på i sitt vanliga långsamma tempo så tillslut sa jag medan jag snurrade runt att han fick strunta i att knäppa tröja och jacka och bära resten.
Tyvärr verkar inte ångesten vilja släppa taget och jag har ingen aning om vart den kommer ifrån. Jag är varken trött, har ätit dåligt eller är speciellt stressad över något. Tycker jag har det rätt bra. Barnen är hemma och det har gått över förväntan och vi har gjort många trevliga saker. Så varför denna ångest?
