Ponera att jag tryckte fingrarna genom ögat på ett misstänkt dumhuvud för att kontrollera om dumhuvudet verkligen hade en sämre fungerande hjärna än genomsnittet- tror ni då att jag skulle komma undan med det motivet i en eventuell domstolsprövning?
Jag har tidigare bloggat om att vårt rättssystem starkt fokuserar på motivet bakom en brottslig handling. Ibland tycker jag att detta blir rentav löjeväckande i sina konsekvenser för offret…
Alla människor har en moral som de visar i handling. Handlingar kan vara omoraliska.
Att sticka fingret i ögat på någon för att kunna kontrollera hjärnan är definitivt omoraliskt… Att sticka fingrar i någons slida för att kontrollera eventuell otrohet är även det omoraliskt.
För att en handling ska kunna kallas etiskt korrekt, behöver den ha fått goda följder för alla inblandade. Handlingar kan vara goda och etiskt korrekta för att de är plikter, för att det ligger ett gott motiv bakom eller för att de får goda konsekvenser.
Nope. Sticker jag fingret i ögat på någon blir det inte goda följder för alla inblandade. Det är inte heller min plikt att sticka fingret i ögat på någon och jag kan väl i all sin dar på allvar inte få andra att tro att jag har ett gott motiv med att peta ut ögat på någon och klia hjärnan!
Vad händer då om domstolen visar sig tro på mitt motiv till den ögonpetande dumhetskontrollen?
Tja…
- Man visar andra att det är fritt fram att peta ut ögonen på folk bara man har rätt motiv!
- Är jag dessutom av utländsk härkomst kan den populistiska extremhögern använda mitt frikännande till att ytterligare öka på den rasistiska generaliseringen genom att hävda att ”alla utlänningar petar ut ögonen på folk”…
Nejdå, ingen fara… Kloktok kan hålla fingrarna i styr! För jag vet att en finger i ögat inte kan bevisa om någon är dum i huvudet eller inte… Jag är liksom inte dum i huvudet! 
Fridens liljor…
