Jag förstår inte. Jag läser på så många olika ställen, i bloggar och artiklar, kritik av att vi ”i Sverige försöker skapa ett enda kön, i stället för att bejaka könens olikheter”. Jag förmodar att det är hen-ordet som spökar till stor del, men det verkar inte vara den enda förklaringen. (Problemet kan också vara att jag har en tendens att leta upp sådana artiklar av någon outgrundlig anledning.)
Men jag förstår inte vad de menar. Aldrig har väl svenska tjejer och kvinnor varit så ”brudiga” som nu? När jag var ung gick vi minsann inte på manikyr varje vecka och satte in löshår och opererade brösten och köpte nya Pradaväskor eller imitationer av sådana varje månad. I alla fall inte så många av oss.
Och kan man beskylla dagens kvinnliga bloggare för att inte vara ”tjejiga” så det räcker?! Jag ser ett frossande i smink, kläder, inredning och cupcakes överallt, på bloggar, i tidningsbilagor, i TV-program och i vecko- och månadstidningar. Jag ser heller inget problem med att många kvinnor har dessa intressen.
Men jag undrar fortfarande – VAR, förutom hen-ordet och att man vinnlägger sig om på en del förskolor att uppmuntra barnen till icke köns-stereotypiska val, ser man detta skapande av ett enda kön? Jag förstår faktiskt inte det.
Men jag blir en aning provocerad av att man skriver att man borde ”bejaka könens olikheter”. I alla fall tills den som skriver detta ger exempel på vad det är man ska bejaka och vilka skillnaderna är. Även om jag är den första att hålla med om att könen generellt sett har vissa olikheter. Jag undrar bara vad det är man ska ”bejaka” på ett annorlunda sätt än vi gör nu.
Postat i:Kvinnor och män Tagged: AftonbladetBlogg, GAB
