Sitter på arslet, och får ingen kick alls av den här dagen!
Ledig!
Sovit länge…
Solen skiner å det e några plusgrader ute…
Men fy fan vad håglöst!
Vill ta tag i mig själv! Hitta tillbaka till envisheten och viljan!
Istället däckar jag bara… Om o om igen!
Sitter o glor ut genom fönstret… Kollar på livet utanför… Fattar liksom inte hur allt bara kan rulla på, när man själv e så jävla fast!
Det e en rätt pissig känsla, att ingenting e roligt!
Att allt, i det stora hela, e förbannat meningslöst!
Vad tjänar det till att gno å kämpa, när man får knäna avslagna stup i kvarten??
E det inte det ena, så nog fan e det det andra!
Undrar om det vänder nån gång?
Om man kan känna RIKTIG glädje.. Tillförsikt o förväntan..
Det lär ju tiden utvisa… Den där jävla tiden som bara går o går… Förändrar o förstör!
Det e allt väldigt synd man inte kan vrida sen tillbaka! Till den tid då det mesta kändes helt ok!
Usch…
Sicket jävla ynkligt gnäll!
Tro mig… Tycker till o med själv jag blivit redigt patetisk!
Ha en go fredag förresten!
//B
