Jag älskar barn. Jag har alltid älskat barn. Jag kommer alltid att älska barn.
Givetvis älskar jag mina egna MEST, men åh, vad alla barn är härliga!
Så äkta, så raka – så…..underbara!
Jag älskar att prata med barn, leka med barn, titta på barn, STUDERA barn! I alla åldrar.
Varje gång jag träffar ett barn, tänker jag: ”Åh, vad jag älskar barn!”
Ibland när jag varit på någon bjudning där det varit ett gäng barn, har jag hamnat bland barnen, och mått så bra, men nästan skämts för att jag väljer att sitta på golvet och leka ”mamma-pappa-barn” istället för att umgås med dom vuxna…
Idag träffade jag en 10-årig kille som haft det lite jobbigt i livet. En helt underbar kille! Han ska prata med mej om det våld han bevittnat, men vi pratar om ”allt möjligt” eftersom han tycker ”det är så kul att prata med dej”. Det kan han väl få, då´rå!
Jag gör lite listor där han får säga vad som var Värst och ”HUR illa det var på en skala från 0-10″. Han svarar snällt och lydigt. Men han verkar lite uttråkad så jag frågar honom vad han VERKLIGEN vill prata om.
”Jo, jag har en grej som jag vill fråga dej….”, säger han då.
”Fråga på bara!” säger jag.
”Jo, jag undrar när man får sitt Adamsäpple?” frågar han då.
Givetvis blir jag lite överraskad av frågan, men det är just det här som är så HÄRLIGT med barn: Dom är så äkta och raka! Det var just DEN frågan som var viktig för honom just då, och dessutom kanske det var lite svårt att fråga mamma – jag vet inte. Men han tyckte att jag verkade vara en person som kan svara på en sån fråga.
Sen pratar vi om puberteten, och jag får veta att han ”absolut inte” vill ”få hår lite här och där” och att han ”absolut inte” vill ha ett adamsäpple. Han vill vara, och se ut som, han gör JUST NU hela livet!
Jag förklarar att han säkert inte vill det om några år, att man förändrar sej, att mina söner sa likadant i samma ålder, men att dom några år senare ville utvecklas, precis som ”alla andra”. Jag ser att han nästan inte tror mej, men han nöjer sej med svaret.
Vad man har Adamsäpplet till vet jag inte riktigt, så det lovar jag att Googla.
Den killen är bara UNDERBAR!
Jag sa det till honom idag: ”Du är så himla MYSIG!!” sa jag.
”TYCKER DU??” sa han.
Sen skrattade han lyckligt och sa, liksom rakt ut i luften: ”Jag är mysig”.
