Läser ”nyheternas” ”fantastiska” rapportering från begravningen på TV idag… AB’s rubriksättare börjar jag bli en aningens less på…
Men vi tittade på TV och jag kan inte annat än tänka på goa mormor när jag ser bilderna på Lilian. De var så lika. Kockett, liten och nätt, alltid fin i håret. Mormor var hur noga som helst med sitt hår, t o m värre än jag 
Håret skulle läggas och naglarna skulle vara målade. Hade alltid klänning. De gånger hon hade långbyxor är nog lätträknade, möjligtvis de gånger vi var i Sälen på vinterloven. En stilig dam helt enkelt. Precis som Lilian verkade vara. Det är tomt efter dem, både mormor och morfar. Pappas begravning kommer också tillbaka när man tittar och ja det blir jobbigt. Det jag minns mest av morfars bortgång är nog dagarna innan när vi var upp och hälsade på honom på sjukhuset. Vi tittade på reprisen på Sikta mot stjärnorna och han var så stolt att jag hade varit med på TV och lät grannen i sängen intill veta det ♥. När vi gick hem märkte jag att jag glömt väskan och gick tillbaka. Kramade om honom igen och han tog min hand i sin och den torra varma stora näven glömmer jag aldrig. Han tryckte den och jag fick ett varmt och gosig leende av honom och jag nickade i samförstånd och sa hej då, vi ses när du kommer hem – då han skulle få komma hem ett par dagar senare. Morgonen därpå dog han i hjärtinfarkt på avdelningen. Men jag kan känna handen i min än idag. Mormors kramande hand på min axel morgonen hon fick stroken kan jag också känna ibland. Den stunden efter är så stark så den kommer nog aldrig försvinna. Ja pappas bortgång här är ju väldigt färsk och dänger till en emellanåt utan att man är beredd. Men så lär det vara ett bra tag framöver. Det är gott att få minnas dem tycker jag. De har ju betytt mycket för en i livet men de kan inte vara kvar i all evighet även om man vill det. Glad att få ha haft dem i livet och att få ha växt upp med dem. Idag tror jag inte att vi umgås över generationsgränserna på samma sätt och det är synd. Ni som har möjlighet att få vara där för era barnbarn ska veta att ni betyder mer än ni kan tro. Nu vet jag att jag var viktig för dem också så det var ömsesidigt och vi gjorde allt och hjälpte till så det finns inget dåligt samvete någonstans utan vi vet att de hade det så bra de kunde och det känns bra i hjärtat.
Lördagen i övrigt har varit lugn och skön. Har fixat med lite utskick och gjort om och om igen och nu får det vara bra – inväntar bara lite åsikter från en kompis som får titta på’t då hon inte är insatt och det är bra att någon mer tittar på det. Vi har varit till loppis med lite saker och sedan kastat tomglas och även pantat lite när vi ändå for förbi Coop. Tror ni att jag kom ihåg att jag hade fått SMS om paketet? Å icke da. När jag nästan var hemma ramlade talgdanken ner. Suck och pust vad trött jag blir på mig själv. Lyssnar på slutspelshockeyn på radion och så skall vi till Vita Huset ikväll och äta. Roligare än så blir det nog inte. Nu skall jag göra iordning nya undersidan på hemsidan inför utskicket så att de kan läsa mer om de vill. Trevlig lördagskväll!
