Jag är uppväxt i en tid då kvinnorna fortfarande skulle ‘veta sin plats’ i familjen. Liksom hushållsysslorna och när det gällde arbete och lön och annat. Min familj var annorlunda på flera sätt; min pappa och mamma tvättade och städade tillsammans, de tog alla beslut gemensamt osv. Mamma jobbade när vi barn blev lite större och ändå gick i skolan på dagarna. På den tiden kallades män, som dristade sej till att ta fram dammsugaren för en tönt, en toffel. Det kan man knappast säga att vår pappa var. Tvärtom! Han var egensinnig och tvär på många sätt ( jag vet ju varför han var som han var)… Men han gillade att utföra hushållssysslor och prata och planera med mamma om deras gemensamma livsprojekt: Familjen.
I och med att pappa utförde hushållssysslor så gör även min bror det idag. Det är fullt naturligt för honom och han skulle aldrig drömma om att sitta i soffan med bärs och fotboll medan hans fru städade. För att ta ett exempel. Därför har jag också haft svårt att haka på feministdebatten, som jag tycker är onyanserad och alltför generaliserande på många sätt och beskriver män som kvinnans värsta fiende. Det är inte alls min grej. Svin finns av båda könen och jag tycker det är fel att halva befolkningen ska behöva klä skott för vad vissa enstaka typer gör. Jag tror de flesta män (och kvinnor) är bra, men det är alltid några som utmärker sej och ruckar på bilden. Visst.
Läser i AB idag 16/3 en text av Fredrik Virtanen: ”….gubbslem; (definition av konstnärerna Joanna Rytel och Fia-Stina Sandlund): ” Har brist på empati, tror sej ha förtur på alla plan, tar för sej på andras bekostnad, vill att andra ska behaga hans förväntningar, tål inte kritik, har en fejkad mjukisfasad, brer ut sin kropp utan att märka det, tycker att män säger viktiga saker trots att det är en upprepning av vad en kvinna just sagt, kräver uppmärksamhet dygnet runt, tål inte att snubbla inför alla, förstår bara ibland det viktigaste ordet nej i en kvinnas vokabulär.”
Men hur många män är egentligen sådana?
Fredrik Virtanen skriver vad han närmast tänker på när han hör ordet gubbslem: ”en en rödbränd inoljad snuskfarbror i småbyxor på en badstrand i ett u-land som pillar med sina feta fingrar i midjeväskan efter cash att betala en 14-åring för sex”.
Han fortsätter:
” Kan vi inte sluta klistra förklenande etiketter på meningsmotståndare, kära gubbslem, fascister, feminbisthäxor, mansgriser, kärringar, gnälliga gubbar, haggor, svin, kukhuvuden, torskar, bimbos, gamlingar, kränkta och idioter? Vi bör visa anständighet och intelligens. Eller bara helt enkelt hålla truten.”
Kunde inte sagt det bättre själv. 
