Lyssnar på märklig musik. Hittade en dyster och mörk bit som handlar om att knarka ner sej för att lindra smärtan i själen. Faktiskt bra men när jag skulle lyssna igen tryckte jag visst på en remix. Samma text och melodi men som poppig disco! Varför i hela världen väljer man att göra om en sådan bit till slagdänga? Blev snudd på olustigt.. I den andra låten sjunger de om att lägga en spindel lite varstans, bla inuti någon annan.
Hur som, det passar med hur det känns, dvs märkligt. Jag känner mej ivrig. Jag vill mycket, har idéer och hopp. Jag vet bara inte vad det kommer att kosta mej. Det kanske inte ens är möjligt. Jag tror det men vet inte riktigt på vilka grunder. Tror jag det som en slutsats av vad jag vet och vad som är faktiskt möjligt eller tror jag det bara av drömmar och hopp? I så fall kan fallet bli stort. Är det fortfarande värt det då? Men drömma måste jag få göra. Vad jag vill måste få räknas. Tänkte skriva till en vän ikväll att det kan vara bra att ruska om sej själv ibland. Ifrågasätta det man tror att man vet och inte fastna i borden. Låta sej själv vilja och känna saker man kanske trodde att man inte skulle göra. Livet förändras, folk förändras och ibland måste man fundera vart man står och vad man vill nu. Vi har inte så mycket tid att vi av envishet kan klamra oss fast vid något som kanske inte längre är. Vill man stå med båda fötterna på jorden måste man ibland fundera på varför man står där man gör och vilja det. Annars tror jag att det finns risk att livet liksom stannar av och man tappar lusten. Ibland tar livet nya vändningar för oss vare sej vi vill det eller ej.
Nånstans där är jag. Förvirrad, rädd och hoppfullt nyfiken. Jag vet inte hur jag ska göra och min lösning just nu är att fly. Både i tanken och rent fysiskt. Jag vill iväg. Både till ställen som lugnar mej och ger energi, till ställen som kräver och är utmanande, till ställen jag känner igen och till ställen jag aldrig sett och inte vet något om. Hur mycket av det som blir av vet jag inte heller. Bara att jag behöver input för att jag ska hamna där jag vill fortsätta vara. Jag måste komma fram till något och det känns som att jag måste göra det snart. Sen köra på det eller släppa det. Men hur ska jag i förväg kunna veta? Risken finns att jag tar beslut som påverkar andra och att några inte gillar det. Men tänk om ingen gillar det och jag plötsligt står där helt ensam? Samtidigt som mina drömmar kanske går i kras.. Orkar jag det? Men å andra sidan, om jag inte ens försöker så kommer jag vara kvar precis där jag är och med samma känsla av otillfredsställelse. Då kanske det tillslut äter upp mej inifrån, det som aldrig blev av..
Så, nog med svammliga nattfunderingar härifrån kväll. 
