Idag är en sån dag.
En sån där jävla skitdag. En så där pissdag som bara ska försvinna, strykas bort, elemineras. Bort! Bort! Bort!
Naturligtvis har det med jobbet att göra. Skitjobbet. Det där pissjobbet som jag dras med och som jag inte kommer undan. Det och en som jag har haft att göra med i jobbet. En sån där pissigt skitjobbig person. En sån där som hör vad den själv vill höra och som vägrar lyssna till resten. Som märker ord. Som när det inte passar just den personen så river personen upp himmel och helvete för sin saks skull. Och vem får fan för det? Jo. Just det. Den som försökt göra sitt jobb. I detta fall jag. Skit på dig! Jag har nog med tvivel på min kompetens ändå, utan dig. Fast i ditt fall vet jag att jag gjort ett förbannat bra jobb så kom inte här och kom!
Just nu vill jag bara sluta. Kasta in handduken. Gå till Arbetsförmedlingen och säga att jag vill sälja kanelbullar på kondiset eller räkna får åt landshövdingen eller nåt annat där jag inte behöver komma i skottgluggen för all skit.
Jag har därför ringt den person som jag hade på Trygghetsrådet. Underbara hon. Okej, jag vet att jag inte är berättigad till stöd och hjälp av dem längre men ett samtal bara. Pliiis? Jag mejlade också Herr H, min fd kollega/onenightstand/den som fanns för mig under hela min separation från Tuppen. Man ska ju ta kontakt med sina kontakter, sägs det ju, och han har koll på branschen utanför min organisation så han vet kanske nåt.
Jag måste ta mig bort från det här! Jag måste få slippa dagar som den här. Jag vill må bra!
